Att bära sitt kors! !
Det finns så många manér att bete sig på som på något sätt är tänkt att förvilla vår omgivning från att se vilka vi egentligen är. Ju fler såna här uppträdande vi framför utan äkthet och att vara genuina desto längre bort från oss själva kommer vi.
Jesus är för mig den äkta varan! Helt genuin och transparant och därför är det så skönt att umgås med honom! När jag ställer frågor får jag inte nödvändigtvis de svar jag alltid för stunden önskar men jag kan vara säker på att han ger mig sanningen och det är den jag älskar mest av allt.
Ett manér sänker värdet på vår äkthet brukar jag tänka. Att spela roller och iföra sig mask gör något med vårt inre som inte är av godo.
I Ordspråksbokens kapitel 29 och vers 25 står det att "Människofruktan har med sig snaror men den som förtröstar på Herren varder beskyddad".
Många människor i vårt samhälle både kristna och icke troende är just rädda för vad andra ska säga, tycka och tänka. Det är en fruktan för människor! Att respektera och älska "sin nästa" innebär inte att vi rädes honom eller henne! Men när vår frimodighet minskas för att vi fruktar andra människor så vandrar vi ut i egen kraft och saknar det skydd som bara Gud kan ge oss!
"Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder» (Heb.1:7-9).
Jag har vandrat "min egen väg" i en del kristnas ögon eftersom jag har lämnat sammanhang där jag menar att människofruktan varit större än Gudsfruktan! Att ta sitt kors och följa Jesus kan just innebära att man måste lämna lokala byggnader i form av församlingar som av rädsla för människorna utanför samlats innanför murar för att "hålla ihop"mot världen. Vi är i världen men inte av den. Stor skillnad!
Ingenstans i Guds ord läser jag att vi ska isolera oss och leva introvärt utan precis tvärtom! Att gå ut och göra ALLA folk till lärjungar (Matt. 29:19) är så socialt kompetent som det bara kan bli! Inte heller kan man som kristen gömma sig bakom "blygsel" eller andra synder. Gör upp med det men sitt för all del inte kvar i sammanhang där man inte konstant växer och utvecklas!
Då är risken inte bara stor utan sannolik att trädet dvs sammanhanget likt fikonträdet vissnar ned! Och vi vet ju vad Jesus sade till trädet som inte bar frukt. Han förbannade det och sen bar det aldrig någon välsignad frukt igen utan dog!
Det är bra att komma samman om motivet är rent och Jesus står i centrum! Men om inte Sonen förhärligas genom det sammanhang man förenat sig med så har man en plikt och skyldighet som kristen att följa Gud mer än människor och sammanhang!
Visst är det ett pris att betala men hellre det än att gå evigt förlorad. Det hjälper ju inte att man gjort "allting" rätt för att nå himlen. Det är relationen med Frälsaren och hur vi förvaltar vårt kristna liv som tar oss till den himmelska evigheten och inte en sliskig enhet som bygger på "lika barn leka bäst" mentaliteten.
