kristnabloggen

Rom. 8:26, så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Kärlekens lov, "När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var".

När jag var ett barn minns jag än idag hur min bön till Gud såg ut. Den innehöll många rop i förtvivlan och jag kom främst till honom när det var som tuffast. Jesus blev sista utvägen. Men min tro och framför allt mitt böneliv utvecklades så småningom och jag växte som kristen.

Sen kom jag med i trosrörelsen och jag är starkt kritisk med rätta idag till mycket som skedde där. Jag minns hur bönen efter ett tag blev slentrian och längtan efter mer av Gud och att lära känna Honom och Hans väsende byttes ut mot vad jag brukar kalla att "hacka i tungor". Likt en kulspruta for det ut tungotal slarvigt och att innerligt och enhetligt från hjärtat söka sanningen i Guds ord byttes snart ut mot ett lagiskt system och beteende som fjärmade personen Jesus från bönelivet!

På ren svenska blev det torrt, tråkigt och pliktskyldigt att be kollektivt. Det skadade även på sikt det privata bönelivet hemma. Mönstret som lärdes ut och sättet man bad på i det "stora" sammanhanget blev normgivande för bönen och jag vägrade låta det ske, men ändå upptäckte jag att glädjen i bön försvann.

Efter ett tag märkte jag dock hur Anden övernaturligt och helt naturligt lärde mig att be inifrån och inte haka på alla andra. När några tusen personer stod och skrek rakt ut(som om Gud är lomhörd)kunde jag inte koncentrera mig och jag såg inte heller personen och gestalten Jesus i detta sammanhang. Anden visade mig då tydligt att jag skulle dra mig undan i min kammare och där skapa en rätt sorts gemenskap som sen skulle ta mig bort från människor som inte förstod barnaskapets ande i vilken jag ropade, "Abba! Fader!".

Folk förundrades över hur jag alltid blev så välsignad av Gud! Hur jag fick bostad, pengar, materiella välsignelser, helande, upprättelse och att mina gåvor utvecklades. Hemligheten låg i min relation hemma med Jesus. Mitt vardagsliv med Honom! När församlingen inte kunde skapa en grogrund för en intim och nära relation med Frälsaren så drog Gud mig avsides så att jag kunde fortsätta genom den helige Ande att se hemligheterna som inte är dolda mer än för de som inte vill ge sig hän åt bön.

Vad är bön!? För mig är bön att vara ledd av Guds Ande! Och hur blir jag det? Genom att stilla mig själv och låta honom prata. I stora sammanhang är det nästintill omöjligt att höra Guds röst om inte alla stillar sina själar likt ett avvant barn, Ps. 131:2, "Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

Den helige Ande vill ha vår fulla uppmärksamhet när han talar till oss! Alla störningsmoment runt oss måste för ett tag läggas åt sidan för att vi ska kunna förstå Guds vilja och mening med våra liv!

Verksamhet är bara en av många ting som dödar Andligt liv! Stress och en massa förutfattade meningar om hur vi ska eller inte bör be hindrar också från sann gemenskap med Treenigheten.

Jag har aldrig nöjt mig med att "bara" känna en person i treenigheten. Fadern, sonen och den helige ande är var och en betydelsefulla personer att förstå och lära känna. Det tar tid och måste få göra så. Ibland blir jag helt salig när Guds Ande kommer över min ande och vi i harmoni umgås! Den intima relationen med en levande Gud är värt allt! Men om man aldrig kommer dithän i sitt böneliv så blir den slentrianmässiga bönen som man lärt sig i ett sammanhang bara upprepningar och lag.

Bönesvar uteblir för egen del och ett dolt missnöje börjar gro! Jag hör ibland både öppet och mellan rader hur människor bär på en besvikelse mot Gud för att deras böneliv inte skjuder av liv. Precis som en ofruktsam livmoder kommer inget levande ur ett dött och tråkigt kravfyllt böneliv.

Det ska vara lustfyllt och underbart att be. Tänk dig själv att dina barn, vänner, grannar osv skulle känna sig tvingade att umgås med dig. Hur roligt skulle det kännas tror du!? Gud vill inte heller att vi kommer till honom p g a krav och olust. För att vi "måste". Vet du, vi måste ingenting!

Och jag menar att även jag har den helige ande inom mig. Många gånger under min period i trosrörelsen hade jag alla böner färdiga redan innan jag skulle be. Likt ett radband satt de uppradade och jag märkte först efter ett tag att den helige Ande vill leda åt ett annat håll. Inte minst minns jag hur vi var ett gäng på Livets Ord som satt under en s k "cellgruppsledare" som i sitt oförstånd kvävde allt andligt liv genom ett mönster som i sin tur ingick i ett "system".

När det helige Ande en kväll ville betjäna människor ville cellgruppsledaren stoppa flödet, men det gick inte. Att gå till cellgruppen blev nästan en utmaning. Genom vishet, som ju är att göra allt på bästa sätt kunde jag se hur den helige Ande på olika sätt kom förbi den lagiska ledaren. Men det gick bara under en period. För då cellgruppsledaren inte lät sig ödmjukas så gjorde Gud något annat. Gruppen splittrades och vi som fortsatte att flöda i enlighet med Rom. 8:26 kom vidare!

Jag vill uppmuntra dig idag till att söka nya vägar i ditt böneliv om det börjat gå slentrian och du inte känner andens närvaro! Börja med att vara helt ärlig och öppen inför Gud. För egen del brukar jag säga till Gud att han ska leda mig i bön. Jag kapitulerar från mig själv, vilket är skönt och nyttigt. Inte bara ber jag HERREN leda mig på rätta vägar för Hans namns skull, Ps. 23, utan jag säger till Honom att jag tänker sitta helt tyst och stilla tills jag känner Hans Ande röra vid mig.

Ibland sitter jag tyst och bara inväntar Guds beröring. Andra gånger kan jag stilla be i tungor och Gud vet exakt var jag är lättast att nå! När jag är ute och promenerar, i min sängkammare och även i duschen. Då är jag stilla och har funnit ro. Om jag skulle berätta hälften av alla bönesvar som HERREN gett hade det tagit veckor! Jag har också tagit vad jag kallar ett kvalitetsbeslut vad gäller mitt böneliv. "-Herre hjälp mig att aldrig rabbla tomma ord och må alla mina böner bli besvarade och uppfyllda i enlighet med ditt allsmäktiga namn, amen.

Jag avstår hellre bön än sår fruktlöshet! Det jag inte har tro för ber jag inte. Kan kanske låta märkligt men jag vill inte lägga energi åt sådant som jag inte får sanktion från Herren att han vill att jag ska be om. Jag litar på Gud så mycket efter år av relation att jag numera inte vill hänge mig åt sådant som inte bär frukt. Jesus förbannade fikonträdet som inte bar frukt och jag har bestämt mig för att inte ödsla kraft och tid på att be min vilja! Gud leder mig genom sin Ande med outsägliga suckar. Därför blir jag inte besviken på Gud längre. Det sparar tid och kraft och ger inte heller fienden något utrymmet åt att plåga mig.

Ps. 91:10  säger att INGEN plåga ska nalkas min hydda! Amen! Det finns t ex män och kvinnor som i åratal har bett för en och samma sak utan att ha fått bönesvar! Det tär naturligtvis på hjärtat att ständigt be för något man inte ser resultatet över! Jag har hört så många människor berätta att de i både tio och tjugo år bett för släktingars frälsning osv. -Ska man då inte göra det? Jo man ska alltid be när och om Anden manar. Men sen måste man släppa det och gå vidare. Och även vara öppen för att det man ber över inte nödvändigtvis är något man har tro för.

Ibland hör jag hur folk berömmer sig av att de "minsann" bett i trettio år och till sist blev tant Agda frälst! Härligt! Underbart! Att hon blev frälst menar jag, men att det skulle ta så lång tid kan vara ett resultat i att den som bad dels inte hade tro för sin bön och kanske också underlät att konfrontera personen ifråga! “Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebreerbrevet 11:6).

Hur vet vi att tron finns i vårt liv!? Bönesvar! När lärjungarna inte lyckades driva ut en ond ande ur en pojke så frågade man Mästaren Jesus om vad anledningen till detta misslyckande bestod i.


Jesus som predikade med makt och myndighet och inte som de skriftlärda menade att det var deras bristande tro som ställde till det för dem. Och Guds ord är sanning så alltså är det inte Gud det är fel på!

Jag skulle t ex aldrig gå in och handla om jag inte visste att jag hade teckning på kontot eller kontanter att betala med. Inte heller ber jag längre böner som jag vet att min tro inte räcker till. På så sätt undviker jag att ge djävulen något tillfälle att anklaga mig och Guds ord för att inte fungera. Gud är densamme, idag, igår och så ock till evig tid.