kristnabloggen

Det har funnits hela tiden förmodligen men mer subtilt än numera. Jag talar om högmodet och en mentalitet bland kristenheten i vårt land som avskräcker ofrälsta från att ta reda på vem Jesus verkligen är och det behövs en självrannsakan och helgelse värt namnet i de egna leden för att om ens längre kunna kalla sig för kristen och få Guds godkännande!


Om man ska kalla sig för något måste det finnas en trovärdighet bakom orden där handling sluter upp som bevis på att det man tror på verkligen existerar i det personliga livet!


Det går varken att lura Gud eller människor! Jesus är vägen och sanningen därmed hela livet och att ens få för sig att det går att lura honom genom viss uppsyn eller uppförande för att blidka etablissemang är rena rama dårskapen.

Jesus älskar människor! Det tog och tar sig vissa konkreta uttryck! Att säga att man älskar någon med ord och sen uppvisa ett helt annat beteende är både ointelligent men framför allt ogudaktigt!

Guds ögon överfar hela jorden och han letar efter de som med sina HJÄRTAN hänger sig åt honom!

När hjärtat är inblandad i det vi säger och gör så märks det så tydligt. Det går inte att lura innerlighet även om vältaliga och välsmorda läppar ofta försöker!

Jesus visar gång efter annan hur vi ska förhålla oss till andra och oss själva. Otaliga är alla berättelser om människor som Mästaren träffar på utmed vägen. Hur man kan missa det mest grundläggande i Jesu liv, nämligen barmhärtigheten och empatin är för mig helt obegripligt.

Antingen är man inte frälst eller så har man missat Guds ord totalt. Lika illa vilket som!

Om man ser någon människa lida nöd t ex så behöver man inte fundera ens över hur man ska agera. En sann kristen gör något! Ger till de fattige om och när möjlighet finnes.

Vi har utvecklat ett slags acceptabelt förakt mot fenomen i samhället där trosrörelsen bara är en av orsakerna till varför många som kallar sig kristna förmodligen aldrig når himlen.

Man har lärt oss en lära där orden och vissa handlingar ska uppvisa en slags perverterad perfektion som utesluter hjärtat och nåden fullständigt!

En homosexuell man, eller en muslimsk kvinna är främst människor! Skapade till Guds avbild. Hur ska vi kunna säga inför Guds ansikte att vi älskade alla människor här på jorden om vi exkluderar de som inte lever som läran säger! Vi har också lärt oss att "be" för människor som inte är som oss själva. Bönen blir ett substitut för att gå ut i världen och vara ett ljus. Det är lätt att gömma sig bakom religiösa dimridåer där orden självklart inte är förenliga med Bibeln. "Visa mig du din tro utan gärningar så ska jag med mina gärningar visa dig min tro". 


Jesus gör ju inget annat än varnar för den slags farisée som jag menar dominerar det vi kallar "kristenheten" i Sverige idag. Gudsfruktan som är vishetens begynnelse existerar inte. Man fruktar "PASTORN" mer än Gud och därav frukten!


Den barmhärtiga samariten hade av olika anledningar inte möjlighet att själv ta hand om den sargade man han fann utmed sin resa men han såg ändå till att den skadade fick rätt slags hjälp! Sverige har fullt av människor som är illa åtgångna men istället för att känna nöd bland kristna så har man fullt upp själv med att springa bland olika sammankomster och står inte på några egna andliga ben. Man har gjort sig totalt beroende av några få i pyramidens topp och att ta sig an de svaga runt i vårt samhälle lämnar man över till ett religiöst kollektiv där någon eller några styr.


Jesus umgicks med prostituerade, hallickar, och andra slags syndare för att visa sina efterföljare att nåden och kärleken vida övertäcker synden! Att gå ut och fördöma människor och deras sätt att vara på innan man visat på en annan väg är inte förenligt med Guds ord!

Jesus botade sjuka, drev ut onda andar, gav hopp åt de misslyckade, syn till de blinda och var först ett föredöme som människor drogs till. Han satte sig aldrig på några höga hästar och klappade sig för bröstet över sin präktighet, tvärtom. När han anklagades för sånt som inte alls stämde så var han tyst! Få kristna lider för namnet Jesus idag!

Vi är INTE kallade att försöka framställa oss själva som bättre eller mer märkvärdiga än någon annan. Det är tvärtom vårt beroende av Gud och varandra som ska dra världens blickar till oss.

En endräktig och innerlig samt trovärdig kärlek mellan kristna kan locka världen bort från det som på sikt bryter ned en människa. Att man bara umgås med likasinnade för att det känns tryggast och mest bekvämt har inget med en endräktighet att göra. Det är feghet och högmodet som bygger såna slags gemenskaper. Församlingen ska inte vara en plats för likatänkande utan ett förhärligande av det Jesus predikade.

Jag har varit i tillräckligt många sammanang för att slås av hur isolerade och introvärta man är och hur lite innerlig och trovärdig kärlek det verkligen finns! Därför har vi inte heller många kristna i Sverige idag. Vem vill ha det kalla och dömande som kristna står för idag? Inte ens Gud ger sitt samtycke till beteenden där man pekar finger åt varandra och dömer ut människor som inte är som en liten grupp anser vara det allena saliggörande!

Gud ÄLSKAR därför att han är kärleken! Tyvärr har vi så många sårade själar i vårt land att få förstår hur denna kärlek tar sig uttryck. Det är sant att godhet och snällhet hör ihop. Att nåd och barmhärtighet går hand i hand och att den som lider nöd ska få hjälp av de som har. Men under mina år i församlingstillvaron var jag rätt ensam om att ge!

Några gav pengar i en kollektbox men där verkade också givandet ta slut. Några hängav sig åt aktiviteter inom församlingsväggarna som behagade pastorn eller ledarskapet men utanför dörrarna blev man hård och cynisk mot de som inte var eller är med i samma sammanhang.

Det var mer en slags pinsam krampaktig kamp om att försöka få fler medlemmar än ett genuint intresse och omsorg kring hur andra hade och har det.

Jag har sett hur aktiviteter för och i församlingen uppslukade all fritid och hur man inte ens visste vad grannen hette. Självklart är det dårskap och helt tvärtemot det Jesus som förebild visade att vi skulle leva.