kristnabloggen

Det finns inget lättare att göra än att hålla med föregående talare! Att vara smidig, inte sticka ut eller på något sätt väcka anstöt är något vi alla i viss mån försöker anpassa oss till.


Speciellt vi kvinnor vill att så många som möjligt ska tycka att vi är rara, gudomliga och innerliga varelser som helst ingen ska vilja eller kunna klara sig utan.


Och visst ska vi låta oss ledas av den helige Ande och växa till i den frukt som följer av att Gud får leda oss, men och här kommer jag med en stor brasklapp. Vi får inte bli mesiga på kuppen! Vår iver att smälta in och inte väcka någon slags anstöt gör tyvärr att vi många gånger trots att vi inte vill kanske ändå sviker Guds ord! Den sälta Guds ord talar om blaskas ut varje gång vi fjäskar!


Vi ska förmana varandra! Bara för att det funnits ledare som tagit förmaningen till något som det inte ska vara så kan vi inte undvika att säga till om och när vi ser att någon vi håller av är på väg åt fel håll. Vi kan inte heller gömma oss bakom bön.


Bön är absolut starkt och kraftfullt men om vi bara skulle be och aldrig tala till varandra och konfrontera sånt som ställer oss utanför Guds vilja hade vi inte behövts någon av oss.


För att kunna konfrontera synd eller annat som vill stjäla glädjen och kraft från oss måste vi först såklart ha plockat ut bjälken ur våra egna ögon. Först då är vi i rätt position att ta ut flisan ur vår broder och systers!


För ett tag sen träffade jag på en kvinna som absolut inte var redo för en ny relation. Hon hade i vredesmod lämnat ett äktenskap bakom sig och hade enligt henne själv "i bön kommit vidare". Jag kände igen den slags lögnen eftersom jag själv varit tvungen att ta den bjälken ur mitt eget öga.


Kvinnan blev vred när jag nämnde att hon behövde gå vidare och förlåta det som hänt. Döm av min stora förvåning när hon bara någon vecka efter vårt samtal både hunnit träffa ny man och förlova sig. Mannen i fråga hade inte ens låtit sänghalmen från sin förra fru svalna innan han nu slog följe med en kvinna som sprungit ifrån Gud och sanningen. Fast utåt sett såg det ju "fromt" ut. Religion gör dårskapen synlig för den som leds av Anden!


Jag konfronterade denna gång paret då jag kände visst ansvar för det jag såg framför mina ögon. Men de vägrade att lyssna och gifte sig efter några månaders relation. Det jag vill säga med denna berättelse är att vi alla har ett fritt val och att när skutan sen sjunker så kan vi inte skylla på varken Gud eller människor om vi vägrade lyssna på visheten.


Det smärtar mig också att se hur "gratulationer" strömmar till paret för att de båda säger att de är kristna och därmed tycks fått andra att tro att det räcker! Gud vill göra SITT verk i oss och för att Hans härlighet ska bli uppenbarad genom våra liv och handlingar så måste vi våga låta honom styra våra beslut och steg! Gud välsignar det som han har planerat och beställt! Det finns alldeles för många kristna par som skiljer sig bara för att de vägrade lyssna på Gud innan de ingick det heliga äktenskapet. Det räcker inte att ha en kristen "stämpel" i pannan för att få "godkänt" av Gud! 

Om man lever i okunskap och inte funnit sanningen ännu så har Gud fördrag med oss. Men när det kommer människor i vår väg som är kallade av Gud och talar hans röst och vi hårdnackat vägrar lyssna så får vi faktiskt skylla oss själva. Det är inte nåd att tvinga sin egen vilja på Gud. Jag lever hellre en dag i Guds vilja än tusentals utanför!