kristnabloggen

Det finns tusentals bloggar och bloggare som talar om vad Bibeln säger. Ibland förundras jag över hur det ena stället överträffar det andra i att tala om för oss andra hur vi ska och måste leva för att Gud ska ha fördrag med oss!

Man kan läsa bibelcitat i mängd och ändå känner jag en slags tomhet i det som skrivs. En känsla infinner sig som handlar mer om präktigheter i skrivarens hand än om att predika Jesus från Nasaret som trots allt är vår Herre och Frälsare!

Det är lätt att vara präktig som kristen om man haft lagen som en ständig följeslagare. Själv växte jag upp och fick tidigt rollen som den "lydiga" och mycket "fina flickan". En rätt skön och behaglig stämpel i första anblicken men också väldigt ansträngande och tuff i andra.

Jag tilläts inte att göra fel. Och tillät inte mig själv heller att göra misstag. Ständigt förväntades att det jag gjorde skulle vara korrekt och bra, och med tiden insåg jag inte hur en känsla eller rent av andlig boja lades i min själ. Trots att Gud skapat mig med en enorm glädje och stor medkänsla med andra människor upptog perfektionen mer tid och utrymme av mig än allt annat!

Min iver att vara mina föräldrar till lags och omgivningen visste inga gränser! Då mina föräldrar aldrig blev nöjda mer än för stunden fanns där ständigt nya "pretto" uppgifter att uppfylla!

Pappa hade ett bibelcitat som han alltid och ständigt både som nykter och full bankade in i min själ och det var "Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig". Allt jag tänkte, andades och gjorde handlade just om att "hedra" mina föräldrar! Trots fysisk misshandel och psykisk terror så var det jag som barn som skulle hedra mina föräldrar genom att stå ut och inget säga!

Jag krävde aldrig något i retur och hur skulle jag kunna det. Ständigt hörde jag talas om vad som förväntades av mig men aldrig om vad som skulle kunna bli mig givet!

Jag var en asket tidigt har jag förstått som vuxen. När misstag begicks behövde ingen straffa mig. Det gjorde jag så bra själv! Att leva under lagen gör att man å ena sidan lider av högmod men också å andra sidan att man ständigt slåss mot förkastelse. Det hör ihop.

En lagisk människa kan ena sekunden döma sin nästa för att i andra predika om nåden! Orden är bibliskt korrekta men hjärtat finns inte med i det som sägs. Därför kan en duktig och smord predikant få med hela sammanhang i sin strävan efter perfektionen men så fort någon faller(vilket ju alla gör)i sammanhanget så känner han eller hon sig värdelös och inte duglig att få vara med.

Ingen är ju värdig mer än sonen men genom Guds nåd har vi tillträde till nådens tron och kan därmed ta emot syndernas förlåtelse. Det är en stor skillnad i att leva utan Gud och drivas av "slump" och populistiska vindar! Att man som kristen eller frälst valt att följa Herren men ändå gör fel är en helt annan sak.

 

Gud vet om att vi människor ständigt begår misstag och ju mer vi inser vår egen ofullkomlighet desto större blir tacksamheten till den fullkomliga. Det skapar i sig den tryggheten på insidan som Jesus visade när båten på det stormiga havet gjorde lärjungarna livrädda. De var rädda eftersom de inte ännu fruktade Gud mer än omständigheterna! Man kan anta att lärjungarna framtill dess ständigt känt sig trygga med att ha överhuvudet hos sig. När så den egna tron prövades så uppstod rädsla och den tro man själv skulle ledas av satt inte förankrat i det egna livet ännu. Ju mer och längre lärjungarna umgicks med Jesus växte deras tro!


Lagens förbannelse som Paulus talar om innebär inte att lagen i sig är en förbannelse utan att förbannelsen är något som lagen medför eller uttalar. "Lagens förbannelse" är följaktligen den förbannelse - de konsekvenser - som drabbar var och en som bryter mot lagen. Vi däremot som är friköpta genom tron på Jesus från lagens förbannelse har genom nåd, dopet i vatten och i helig ande alla förutsättningar att leva rättfärdighet genom tron på sonen. Gud fattade för länge sen att ingen människa klarar av att leva efter lagen utan nåd!
 




Lagen och perfektion skapar ett utanförskap och det vill man ju absolut inte känna så därför blir man om möjligt ännu "lydigare" ordet och märker inte att man avskärmar sig från personen Jesus Kristus. Kvar blir ett andligt skal som ser fint ut på utsidan men som på insidan är ett smutsigt obrukbart kärl som bara lyder av rädsla för mänsklig auktorietet men som inte följer Mästaren när han kallar!

Och Gud vet hur jag alltid lydit föräldrar och auktoriteter! Inte någon gång under hela mitt liv har jag t ex sagt emot mina föräldrar eller visat uppror! Jag var en lydig slav och min själ var till slut inte min egen! Att bli det andra kräver handlar inte om någon tjänarmentalitet som Gud talar om i sitt ord!

Att vi ska älska varandra som trossyskon, och att det är saligare att ge än att få handlar inte om att vi ska vara utan och försaka alla egna önskningar och behov. "Be för att er glädje ska var fullkomlig" står inte i motsats till att vi ska tjäna. "Den är störst bland er som tjänar mest" handlar inte heller det om att misshandla sig själv nästan till döds för att förtjäna en sista plats släpandes in i himlen.

Inte heller märkte jag eller upplevdes det som att lagen var tråkig att uppfylla, tvärtom! Jag gladdes oerhört över mina egna framsteg och när andra runt mig föll i synd på olika sätt tog jag det som intäkt för att min lydnad var det rätta!





Just därför har jag trots gåvorna Herren valt att lägga ned i mig haft svårt att ta till mig nåden som ju är en oförtjänt favör! När människor rökt, druckit alkohol och jag helt avstått har jag känt mig rättfärdig medans "de andra stackarna" inte varit på väg åt rätt håll. För mig blev ett långt tat handlingarna så mycket viktigare än kärleken att jag nästan blev en farisé själv.

Hade det inte varit för min ständiga tacksamhet över allt Gud tagit mig igenom och det beroende jag fått till honom p ga min svaghet så hade jag förmodligen fortfarande stått och pekat finger åt en hel värld som är på väg att gå förlorad! Jesus kom för att frälsa världen. Inte för att döma den. Och den av oss som är utan synd ska kasta första stenen. Gode Gud hjälp mig att inte kasta fler stenar i mitt liv, amen!