kristnabloggen

Julen är en tid av försoning, romantik och andra slags känsloyttringar av allehanda slag. Och kanske är det mörkret som tidigt sänker sig ned över oss som gör att svensken blir mer berörd än annars.

Då ju mörkret för de flesta åtminstone har en lugnande inverkan så verkar vi trots julstressen vara mer mottagliga för att bli berörda av människorna runt oss!

Sommarmånaderna gör visserligen oss uppmärksamma på hur vi ser ut och vad vi gör men det är som om det ljuset nästan överskuggar våra andliga behov som julen och den mörka tiden mer verkar nå fram till oss genom.

Julen är ju en tid då vi förväntas både ge och ta emot! Ibland funderar jag på hur många gånger jag har predikat om Jesus för människor. Inte minst under denna perioden ska vi kristna ta "tillfället i akt" och berätta om frälsaren. Men ibland känns det nästan falskt och påklistrat. Jag har utvecklat en slags allergi mot det oäkta och påtvingade! Människor som inte bryr sig om hur andra människor verkligen har det och som aldrig skulle sitta ned i mer än två sekunder för att verkligen lyssna på sin nästa springer nu runt lätt maniskt och "vittnar" om det man läst i Bibeln.

Det fanns en tid då även undertecknad lätt påverkades av ord! När människor sade något så utgick jag från att det man sade var sant och stämde överens med orden man uttalade. Sen blev jag frälst på riktigt! Visserligen tog det många år innan jag började inse vad det innebär att Gud är god och älskar en glad givare t ex.

Det finns två diken som jag ser det. I det ena befinner sig den lagiska kristna själen som ständigt har dåligt samvete för att hon eller han inte pladdrar på tillräcklig "om gud" till andra. Denna typ av människa har ingen djup egen gemenskap, vilket tydligt märks och känns utan drivs av yttre påverkan och blir också lätt stött eller rent av aggressiv om man inte håller med om vad han eller hon säger.

Sen har vi den andra sorten som aldrig berättar om sin tro. Hon eller han lever som vilken ofrälst hedning som helst. Anpassar sig ständigt efter världen och använder sig bara av Jesus om en diskussion som inte väcker anstöt dyker upp!

Jag strävar ständigt efter att lära känna Jesus mer och därmed komma honom ännu närmare! Det i sin tur genererat visserligen handlingar men framför allt en frid och harmoni som jag tror att icke troende mest av allt söker febrilt efter!

Inte minst vittnar alla s k spa-upplevelser, rekreationsresor och dyl om detta enorma behov av att känna frid. Att sann frid först infinner sig när man börjar umgås med personen Jesus på riktigt kan jag berätta för andra när det jag har på insidan väcker ett äkta och genuint intresse hos de som inte vill eller anser att de inte förmår tro på Gud.

Jag vill gärna vara mitt ibland de som inte tror. Det är ju de som behöver se och förstå vem Gud är. Men jag vill inte lura dem eller mig själv för att få eventuella poäng här på jorden av andra kristna!

För mig är min relation med Jesus livsviktig! Avgörande! Utan honom förmår jag väldigt lite. Om jag säger att jag inte förmår något alls i egen kraft så ljuger jag. Och lögnen avskyr jag så därför måste jag säga sanningen! Jag kan fortfarande göra saker utan Gud men måste tillstå att ju längre tid jag vandrar med Honom desto mindre förmår jag göra utan hans medverkan!

Jag upptäcker mer och mer hur jag bara måste ha Gud i mitt liv hela tiden. Förut kunde jag åka iväg på massor av saker och trodde att det skulle behaga Herren. Så länge jag gjorde det med "kristna förtecken" så kändes det rätt okej. Så fel jag hade. Det är därför som det är så underbart att ständigt be Gud om att vara ledd av honom.

När människor tror att de vet precis vem jag är eller hur jag ska agera så tar den helige Ande över och gör något helt oförutsägbart! Anden leder mig dit han vill. Och därför blir människor som saknar en intim relation med Jesus nästintill galna på att det inte går att kontrollera mig och det Herren lägger ned i mitt hjärta!

Anden går vart den vill och ingen kan uttyda Herrens vilja förutom den som själv leds av samme Ande. Det är tragiskt när förhållandevis så många kristna helt missat Guds verkliga A-plan för deras liv. Många tror att ju fler aktiviteter och uppdrag de genomför desto närmare Gud kommer de. Men så är inte fallet.

Maria och Marta som ju var två systrar som båda trodde på Gud valde helt olika vägar i livet. Maria valde det goda och satte sig ned vid Jesu fötter för att umgås med honom, medans Marta valde att springa runt och försökte vinna hans gunst genom att vara präktig...

Jag ber och önskar att fler ska börja längta på riktigt och från djupet av sina hjärtan att ha en nära gemenskap med Gud! Det är inte främst "häftigt" att höra Guds röst tala. För mig är det en trygghet, förvissning och ett kärleksbevis ytterst på att min Herre älskar mig! När han talar till mig och jag lyssnar kan ingen eller inget mäta sig med det. Då blir jag salig och genuint lycklig!

Jag förstår numera bättre Bibelns ord om pärlan man vill köpa och därför säljer det man äger för att kunna betala för det som har evighetsvärde och betyder allt!

Det fanns en tid då även jag stod och skrek i tungor. Visserligen så skrek mitt innersta att det var fel, men lyssnade jag på den rösten?! Nej, jag lyssnade på mänskliga ledare och deras kommandon istället och så tystnade Guds röst inom mig. Jag blev istället en lydig kristen robot som förmodligen hade hamnat i helvetet om jag inte vågade bryta upp och likt Maria sätta mig ned ånyo och lyssna på Herdens röst....

Det jag har fått är så mycket mer dyrbart än allt annat här i världen! Jag byter inte bort det mot något och jag håller det för heligt och högt! Allt jag vill ha i julklapp Herre vilar i din famn!